Om att återvända....

Att återvända är aldrig enkelt. Den övre bilden är från Skogsnäskollektivet. Jag var där i somras då de hade 50-årsjubileum. Förra gången jag var där  var 1980, då Stefan Lundström  och jag gjorde radioprogram och Skogsnäsboken.

Den andra bilden, Nils Petter Löfstedt, filmaren och fotografen, som jag träffade runt år 2000, då jag hade en stor utställning på Nordiska museet. Han hjälpte mig då och sedan har vi varit vänner. Nu gör han succe på löpande band med Himlens mörkrum, filmen om Jean Hermansson och hans bilder. Just nu har hans film om Hvitfeldska i Göteborg en turné.  Samtidigt som jag skriver det här har han gjort en bok om Hvitfeldska  och har en utställning på Dunkers.

Återvända?

Var i Aten med min fru som skulle resa till Stockholm. Aten är fint men ruggigt intensivt. Man måste vara tålig om man ska klara att bo där. Min fru reste och då hennes plan gick kände jag att precis som jag lever nu, vill jag leva. 

Det ena är att jag vill alltid bo vid Medelhavet, den kultur som finns här, för att inte tala om maten, är helt fenomenal. Sedan vill jag ha ett hem här, ett hemma, ett ställe jag kan återvända till. Mitt liv med min fru  mår bäst av att ha en slags distans då och då, och det handlar inte om kärlek, utan att en massa tid måste gå i ensamhet för att jag ska kunna arbeta. 

Jag arbetar bäst i ensamhet.

Sedan känner jag också ganska tydligt att det jag gör nu och många med mig, är ett arbete som kanske inte fungerar i den här tiden, men det kommer en tid då det här arbetet vi gör kommer att betyda en massa.

Vi lämnar efter oss något som kan bedömas och funderas över, kanske till och med betraktas med en liten gnutta av kärlek och längtan.