Berlin, Berlin...

 Partyt i Öst

Berlin, Östberlin. Vi drog över gränsen, köpte med oss whiskey i den internationella shopen. Det var ett party som Tommy kände till. Konstnärskollektiv. Whiskeyn togs emot tacksamt. Jag dansade, som alltid dansade jag.

Sarah Leander var populär på skivspelaren, gick om och om igen. Vi träffade en kvinna. Hon var en god människa. Jag älskar människor trots att jag bitvis är en ensamvarg. Hon tillhörde verkligen de goda. Jag sov över. På morgonen skulle vi säga adjö. Mitt visa hade en timme kvar. Det var tungt, riktigt svårt.

- Du kan gå över till andra sidan, sa hon. Du fattar ingenting om hur vi har det här. Att jag blir kvar och du går.

Jag gick, tidig morgon, genade över den stora gatan, blev plötsligt stoppad av polisen.

- Du gick mot rött, sa dom.

- Vad då rött, sa jag. Det finns ju inte ett trafikljus här och än mindre en bil.

- Du gick mot rött, betala böterna.

Jag halade fram mina sista östtyska mark. Nej, det skulle vara västvaluta.

Jag gick ut genom Friedrichstrasse, gick upp i tornet på västsidan, tittade ut över Östberlin. Försökte se hennes hus, gick inte. Det var sorg i mitt hjärta.

Tjugo år senare är jag tillbaka i Berlin. Har utställning, den här bilden är på framsidan av Berliner Zeitung. Jag trodde hon skulle komma till vernissagen. Det kändes nervöst. Hon kom inte, däremot kom två andra kvinnor, som tittade på mig och frågade om jag inte var Sean Connery

 Muren

Berlinmuren knackas ner. Jag såg tecknen, kastade mig i bilen och råkörde till Berlin. Bilen började packa ihop, fick skrotas senare, men jag kom till Berlin i tid. Det var en vacker och makaber syn att se Östberlinarna komma till Väst. Det var tårögt, men det var också äckligt att se hur de stora cigarettfabrikanterna körde fram lastbilar med cigg som de stod och kastade ut till Östberlinarna.

Det var kallt som fan. Jag träffade Tunis som också drog omkring i området. Jag bodde i Kreuzberg, hade haft mina äventyr där förut. På andra sidan muren var W, min underbara kvinna som jag nu lever med. Hon bodde och jobbade i Östberlin. Vi kände varandra från Söder, Stockholm. Jag hade kört henne på min motorcykel då hon var 19, försökte stöta på henne, för jag tyckte hon var en så snygg och skön typ. 

Hon tyckte jag var för gammal, jag fick vänta i 25 år på att hon skulle ändra sig. Nu var hon på andra sidan muren, drog sin barnvagn mot Muren och öppningen.

Jag tog en fika, åkte till Kreuzberg, tittade på bilen som hade fel på topplocket. Jävla Mazda, tog sikte på färjan i Travemunde och drog hemåt med kokande motor