Våren är som en kärleksaffär...

För några veckor sedan gick jag bakom den här människan, som hade en skön swing i sitt gående. Det kändes som vår. 

Igår, satt jag på en krog, med vänner, tre stycken, varav en var en fransk kvinna som precis skrivit klar en bok. Hon var fräckt utstyrd med en keps som satt som gjuten på hennes vackert åldrade ansikte. De två andra var yngre, kvinnan hade en skinnpaj och mannen en en tjock skön jacka. De hade också hjälmarna med sig in på krogen. När vi ätit klart såg jag att mannen hade sandaler utan sockor.

Det var fullt på krogen, det sköna sorlet, fick in Salaturi, fisksallad med potatis. Mycket gott och närande.

På vägen till bilen fick jag sällskap med fransyskan, vi kindpussades adjö som fransmän envisas med att göra och sedan satt jag ensam i bilen och tittade på det kokande havet. Det började blåsa upp och det blev allt kallare. 

Våren är på gång, men den är som en kärleksaffär. Man vill att det ska braka loss men det är en massa omvägar, omtag, innan det lossnar och de där ögonblicken som man får smak på kärleken eller vårens riktiga värme ersätts lika ofta med den här förrädiska kylan som stänger ner allt och gör ett omtag.

När jag kom hem på kvällen, eldade jag och satte igång värmen på acn, kröp in under det tjocka täcket som alltid är som kärlek och varm vår, somnade och hoppades att våren skulle komma i morgon.