Om vad?

Jag gör ingenting. Läste om Streetfoto, vad fan är det? Hela termologin är ju skitlöjlig. Jag tänker på Peter och David Turnely, två tvillingar som bor i Paris sedan fyrtio år, båda erkända pressfotografer  med världen som arbetsfält. Nu sedan ett antal år ser deras dagar ut ungefär som så här. På morgonen går de upp, tar en kaffe eller två, går ut, går till sina fik, samma fik varje dag, tar bilder på vägen och tar bilder på fiket och på vägen hem och är det en demo mot förslaget om höjda pensioner, så plåtar de också det. Deras bilder ofta lite romantiska, lite Parismyt men också väldigt roliga, inspirerande att se. Det är skönhet och action på samma gång och porträtt i miljö. Är det Street, ja, men också så mycket mer, så man kan sluta odla den här gränsdragningen mellan allt. Det finns egentligen bara en gräns, bra eller dåliga bilder.

Jag märker på mina Mentorselever hur de spänner sig för att plåta okända människor, men jag anser att man behöver inte göra det, man kan plåta allting, kolla Andre Kertesz, hans miljöbilder, de är ju otroliga, eller Strömholms väggar. Det viktiga är att man leker sig fram i början, skjut på allt, sedan då man blir äldre och kan bedöma så spar man sig till då det det blir dags. Man har lärt sig att avgöra vad som gäller.

Jag vet inte vad det heter det här stället på Mariatorget, Picture this?, men inte verkar det vara någon större hit, har inte sett en enda positiv grej om stället, men det kanske är och blir så, då hela meningen med allt verkar vara att sälja? Det är lite synd, man önskade att det kom upp något som var fyllt av kärlek och lust till berättandet och bilden.

För övrigt fattar jag inte hur fotografi ska överleva. Jag märker på mig själv, varenda bild jag ser, bedömer jag som om den var AI eller vanlig fotografi och jag ser enormt mycket AI och allt är precis lika ointressant. Finns det ingen upphovsmänniska så kan man lika gärna slänga skiten i soptunnan. Jag kan tänka mig att AI kan göra mycket nytta, i och för sig trodde jag det om datorerna också, men där blev ju resultatet ännu mer stress och ännu mer likgiltiga jobb. Fotografi däremot tror jag inte överlever, hos mig känns det allt mer dött. Jag håller mig till dom namn jag vet gjort sina egna bilder, en slags trygghet, allt annat betraktar jag med yttersta skepsis.

På Naxos har det varit en svår vår, märkligt kallt och blåsigt och som grädde på moset slog pollentillverkningen till som en högerslägga av Ingo. Gick i däck direkt. Jag läser tidningarna, typ DN och co, och det är en slags tragik att behöva se och läsa så mycket om Åkesson, men om man betänker vintern, elen, allt skulle ju gå åt helvete, men vi fixade det. Bensinen är ju så dyr, men på något vis fixade folk det också, nu ska vi bara fixa skolorna, sjukvården och boendet. Jag säger som Slas sa en gång: Ge oss en uppgift, tala om vad som krävs för att vi alla ska få det bra, och då kommer vi att genomföra det.