Hettan gilder långsamt in över bergen

 Värmen glider in, läser om Eldkvarn. Minns fortfarande vår turné 1974, då jag jobbade på Musikens Makt. 

Det var en resa i en buss som inte hade värme och ganska lite folk på spelningarna. I Hudiksvall räknade jag till knappt tio personer i publiken. Det skulle bli annorlunda med tiden. Texten om Eldkvarn är skriven av min barndomskamrat Håkan Lahger. Jag är skyldig honom mycket. Han upprättade en slags bas dit jag fick komma och vila upp mig efter mina resor och äventyr.  Han var en stor organisatör och en fin vän. Vi ses inte så ofta längre, eller nästan aldrig alls, men gammal vänskap rostar sällan, men det är intressant att han skriver om Eldkvarn och att jag reste med dom och att vi är barndomsvänner, troligtvis min äldste vän.

Mitt liv går i mycket ut på att skapa nya vänner, nya projekt, alltid nya vänner. Det är en livsstil. De gamla finns kvar men min livstil går ut på att hitta ett kafé, en bar, och några gator där emellan. I det utrymmet skapar jag mitt liv, var jag är är. Christer Strömholm inrättade alla sina lyor på samma sätt, arbetsdukar på borden och pipställ då han rökte pipa,  Det är ett sätt att skapa trygghet. Inget arbete, ingen chef, det kräver disciplin och inget annat. 

Jag är ju gammal kustjägare och jag lever som en sådan, arbetar bakom fiendens linjer, sedan åker jag hem och slickar såren, vilar mig, tills nästa uppdrag. 

I går, på middagen, konstaterade vi att det skönaste med middagar är att få åka hem och sova i sin egen säng i sin egen rytm. Så kan livet också vara. Petros på krogen stack åt oss en flaska Raki då vi gick hem.  Så kan också livet vara. Tänk en svensk krögare som ger dig en flaska Vodka då du går hem? 

Inte vet jag. avslagen idag och min vän Pål Pommac ska komma med eftermiddagsflyget. Det låter, storfräsarn på ingång. Undrar hur hen fixar värme, verkar ju gilla avslagna, svala skotska ställen, myggfritt helt enkelt.

Nu har jag skrivit en massa rader och ännu inte fått grepp på tanken om vad jag ville skriva om. Det får anstå. Tiden och utrymmet kan man inte göra något åt. Det gäller bara att koncentrera sig lite då och då, som kommer saker ikapp igen.