En örn faller,,,

Jag cyklar i bergen. Det känns som taggtråd i baklåren. Karin Smirnoff, vackert namn, lite roligt att Strindbergs dotter också hade samma namn, men denne Smirnoff av idag, har skrivit Havsörnens skrik, en förlängning av Milleniumserien som Stig Larsson startade. 

Låt mig säga direkt, ingen av de som skrivit efter honom har kunnat matcha hans passion och flyhänta skrivande, men ändå funderar jag på hur det kan komma sig att det finns så många förbannat bra kvinnliga författare högt uppe i Norrland. Man behöver bara tänka Sara Lidman och framåt...

Havsörnens skriv, lite kantig men intensiv, men det är egentligen inte deckarstoryn som intresserar mig utan kolonialismen av Norrland. Nu står stora företag på kö för att komma in och bygga vindparker, bryta gruvor, fylla upp Norrland med jobb och aktiviteter. Ärligt talat, till en viss del är det bra, men i längden ser jag det som är Norrlands själ, naturen, lugnet, det speciella tänket, sjunka ner i ett galet träsk av konsumtion och produktion. Det känns som Norrland börjar sin resa mot att bli ett slags kalhygge för framtiden.

När jag läser om hur mycket el vi behöver för att göra den här enorma omställningen som är på gång så ser jag ingen riktigt ljusning, det känns som om man bollar bollen mot stupet i allt snabbare takt.

Och när jag tar den sista backen och vinden kommer från norr, från Mykonos, så har jag en ganska klar tanke som frågar: Måste vi verkligen ha en sådan förbannad konsumtion och produktion? Går det inte att ta ner den sidan av livet, mänskligheten. Alla dom här vindparkerna o gruvorna och exploateringen kommer att ha ett högt pris. Mycket högt. Idag lever vi ju i ett Sverige där inga lösningar fungerar, och där lösningarna som presenteras från sittande regering känns direkt patetiska. Är det så att landet borde ha ett nyval, alla partier får fan skärpa sig och presentera sitt tankegods, sin plan för framtiden. 

Jag vet att det är svårt, och jag ser ingen lösning, mer än att vi måste få ordning på det basala, skolor, sjukvård,  boende, allt annat får läggas åt sidan eller bli mindre prio och grundfrågan är hur finansiera det hela?

Sedan är jag på toppen, stannar och ser ut över havet. Havsörnarna sveper bort mot berget  Zeus, han, Zeus, föddes ju där, men också på Kreta, listig typ, helt enkelt, så vem ska man lita på. Idag är Sverige i den punkten att det finns ingen att lita på. Det är en bra startpunkt för något nytt.