Tvätten hängs ute,,,

 

Tvätten vajar i vinden. Plockar några citroner till kycklinggrytan. Jag blir allt mer intresserad av att laga maten hemma och äta ute på krog mindre. 

Det handlar givetvis om pengar. Det kommer alltid till en punkt då en människa som inte har pengar, känner att det man får, inte är värt det man betalar, utifrån vad man äger.

Det var en lång mening men det har tagit 74 år att förstå innebörden av den. 

Ger katten kyckling. Det är den bästa sättet att få en kattvän. Kyckling, mer behöver inte sägas.

Tvätten vajar i vinden, det är svag vind och den kommer från norr och i morgon svänger den mot syd. 

I den sydliga vinden kör jag ner från bergen och köper ett citronträd. De är dyra men vårt vackraste dog, Allt dör men allt föds igen. Kanske kan det vara en fin tanke på det här med klimatet. En dag blir det för mycket, jorden dör, dvs människorna dör och snart mår jorden bättre än någonsin.

En hädisk tanke, men man får sådana då man sitter och tittar på en tvätt som gungar långsamt i en vind som inte finns. Jag tänker tanken, eller försöker fånga tanken, om vad som är det viktigaste i mitt liv. Det handlar om koncentration, en längtan om arbete. En längtan om att vara koncentrerad. Inte stressad, utan i en bubbla, som en åsna, som dödsföraktande, i ett ytterst långsamt, men ytterst stadigt tempo närmar sig den vackraste rosen på slätten. Fantasin om det fullgångna. 

Jag tittar på Bresson. En ofattbar fotograf, en sådan skildrare av liv. Det jag saknar  dagens fotografi, för lite romantik. Liv kan kanske inte byggas på romantik, men fråga åsnan som skrider fram över fältet mot den vackraste rosen om hen inte känner en slags romantik under vandringen mot hägringen?