Om bilar,,,,
Det är märkligt med perspektivet. Nu är bilarna och transporterna ett av de stora miljöproblemen. Vi ska helst ha elbilar, och jag är för det, men hur ska det gå till? Väldigt många elbilar har ju usel räckvidd. Det finns de här modellerna som går typ 4 mil innan man måste släppa på soppan. Okej, de funkar ju i stan, men så fort man kommer utanför stadsgränsen så blir det till att köra på soppa. Själv kör jag aldrig i stan, bara långkörningar på uppåt hundra mil varje gång.
Alla mina bilar har varit begagnade och funkat perfekt i flera år och inte kostat någonting. Jag tänkte på det en gång då kära Tuija Lindström och jag fikade på Erstagatan. Hon hade en riktig skrothög och jag också. Vi hade de fulaste bilarna av alla och så har det fortsatt. Lars Tunbjörk som ingick i gänget hade en horribelt ful SAAB, blå, den såg som ut som den var handmålad. En gång då han kom hem till Arlanda från en av sina många resor så var bilen utan däck där den stod på långtidsparkeringen. Tunis lämnade bilen där och åkte hem. Det tog flera månader innan han löste ut bilen på den betalda långtidsparkeringen.
Det är ju ganska klart att elbilar kommer öka på klassklyftorna för på landet måste man ha ett fordon. Det är den ena saken, den andra sidan av samma sak är ju att det fossila bränslet måste försvinna. Den tredje sidan är att vi måste få fram billiga bilar för de som måste ha en bil. Jag kan bli ganska less på vänner som bor i innerstaden och som uttalar sig om bilar, som har noll förståelse för att man måste ha en bil om man bor på landet.
Jag älskar bilar. Om jag får välja sätt att resa till Grekland från Stockholm och flyget inte godkänns så kör jag helst bil, sedan kommer tåg. Jag fattar inte vurmen för att åka tåg, det är ju ett trångt, dyrt helvete alldeles för ofta. Jag älskar nattåg då man får ligga i en kupé och sova, skitläckert, men att sitta i en andraklassvagn med en massa babblande människor är helt värdelöst, max fyra timmar, sedan ger jag upp.
Sedan vad det gäller elbilar så kanske det inte är lösningen. Det kanske kommer något snart som revolutionerar vad man kör bilarna på. Något som är enklare och billigare än elbilar.
Nog om det.
Jag har haft tre drömmar i hela mitt liv, och de flesta har jag genomlevt. Den första drömmen var att bo vid ett litet torg, livligt torg och jag hade ett fönster ut mot torget där jag såg livet. Jag har bott så, jag gör det idag och jag gjorde det då jag bodde vid Mariatorget i tjugo år, men det märkliga är att stan har förändrats så att det lockar inte längre. I drömmen var det dessutom i Barcelona jag bodde vid ett torg.
När den drömmen tog slut, fick jag en annan då jag blev äldre. I ett litet hus med en vacker bakgård, ett stort träd som gav skugga och huset hade två rum och utanför stod en mc som jag körde till den närliggande byn varje dag och där jag fikade innan jag återvände till mitt lilla hus. Det är där jag är idag.
Den tredje drömmen är en husbil, som jag lever och bor i, en husbil som ständigt kan ta mig till isolerade platser, där jag kan stanna vid havet, där jag får vara ifred. Samtidigt leder den isolationen till att man då och då tar sig en rejäl bläcka på en bykrog i närheten och att man då och då verkligen längtar efter umgänge.
Den som är uppmärksam ser ju utveckling, från att vara ytterst social till att få vara ifred och från att äga en del saker, till att bli totalt ointresserad av prylar. Vad kan man ha i en husbil utom det absolut mest nödvändiga? Ett asketiskt liv.
En annan dröm är att ha ett stort rum, som en konstnär med alla mina bilder lagrade. Strömholm hade det i Höganäs, påverkade mig. Jag har ett hus där jag skulle kunna ha det så, men det fungerar inte på vintern. På Naxos skulle alla mina bilder bli förstörda av fukten, den enorma fukten som dyker upp på vintern, så jag får fixa ett stort rum i ett land med bra klimat. Om jag nu ska ha det där stora rummet,,,?
Kommentarer
Skicka en kommentar