När en kvinna kallar...

 I am your man, Sarah, vinden blåser förbi, ett tjut i fönstren. En liten hund skäller, en större hund skäller. Strömmen går, jag diskar och skriver, fragment av liv. 

Min son och hans vän skickar sms…fan, vad det låter. Det är hos grannen. Det har gjort ett svartbygge och nu kommer det starka gubbaroch river och krossar.

Jag tar en ny kaffe på verandan.Vissa dagar blir arbetsdagar. Idag är en sådan. Vinden, vinden, det blåser för hårt för något annat.

Igår fyllde Strömholm år och Ingalill skickade upp fina bilder från deras tid i Fox Amphoux. Vackert med minnen. Jag kollar vädret där på höjden i Provence, 34 grader.

Bättre här, vind och 27, perfekt. 

Jag undrar vad jag gjort som fått ett sådant fenomenalt liv. Mycket ångest, ja. Inga pengar, ja. Men aldrig att jag gjort något som jag inte velat och aldrig att jag någon morgon vaknat och sagt: Jag hatar det här. 

Tvärtom. Alltid, men inte alltid lika starkt, men alltid, en glädje över mig själv, arbetet, kroppen, kvinnorna, barnen, lyckan att leva. 

Alltid.

Jag skriver det så, 

Alltid.

Min son och hans vän hänger med grekiska brudar. En beskrivs som otroligt vacker. Jag känner igen känslan. Har lust att gå ner på baren och vara den osynlige i hörnet. Många gånger har jag rest över hela Europa för en natt med vad vi kallar en vacker kvinna. Det är fullståndigt normalt. Det är det viktigaste som finns. När en vacker kvinna kallar, då reser man om man är en man.

Allt annat är idioti. Inget är vktigare än en vacker kvinna.

Strömmen gick. Vinden vinder, å så den viner. Katten sitter utanför och ser på mig med stora ögon.  Hur mycket slagsmål ryms det i en katts liv? Många, många slagsmål.

Nu blir några småöar i orange, dvs mer smittade. Inte bra alls, coviden kommer tillbaka, men turligt nog färre sjuka eller döda, men medelåldern på de smittade stiger snabbt från 23, till 25, till 40 och det är då vi börjar komma till en medelålder av 40, 50 som det skiter sig. Det är där de som skadas finns, de ovaccinerade idioterna som tror på religiöst svammel och konspirationsteorier. Och det är där döden börjar inträda i den här förbannade pandemin. Alldeles för få gamla greker är vaccinerade.

Jag är 72, om någon dag, och känner mig ung. Det är vackert, strömmen är fortfarande borta, de unga sover och vinden viner värre än någonsin.

OS är ett kapitalt, helidiotiskt fiasko. Skönt att fifflarna åkte dit, skulle vara fler sådana som åker dit.  Men, det är precis som med Vs agerande, det stärker moralen och tanken på att livet kan vara någorlunda rätttvist.

Nu tystnar det överallt. Jag går ut för att kolla strömmen annars kommer det här meddelandet inte ut i världen.

Min älskade fru ringer. Hon ringer när hon går och det låter som hon går i klappgröt. Hon ska snart resa över hela Europa, för då en vacker man kallar, då reser kvinnorna. Inget kan vara viktigare. Eller hur?