Att ta farväl för en stund
Nu har hon lånat min handbagageväska där hon lagt en vacker skål. Hon bär hem något från ön.
Klockan passerar strax 2200 men båten har ännu inte anlänt i den svarta natten, det är lite folk som reser på natten,men det ska kollas papper av tullen och vi gör oss reda att gå.
Det var en vacker middag med hennes bror och hans fina kompis. Jag känner en lycka då jag ser den nästan osynliga kärleken som spirar mellan min dotter och hennes lillebror som inte längre är en lillebror. Han är en vuxen man med en vuxens mans klara blick på tillståndet.
Att sitta och se på dom två, mina barn, är att sitta och se på arvet, det viktigaste jag kommer att lämna efter mig. Två människor som tagit det bästa ur mig och ur sina mödrar.
Vi konstaterar att Irinis alltid levererar det lilla extra. Det är otroligt gott och jag avslutar med en Raki som är som ett halvt dricksglas med vatten.
På piren ut mot färjan kommer den svala nordanvinden, äntligen har den vänt, den sydliga har plågat oss hela dagen. Jag kramar min dotter, jag vill minnas henne som hon är, då hon reser. Det blir ett kort farväl, minns det från hennes barndom, alla korta farväl.
Färjan kommer in i natten, som en cirkusföreställning. Hej då, pappa, säger hon och försvinner mot fartyget.
Jag, min son och hans fine vän kör upp mot bergen och långt därborta kan vi se fartyget lämna hamnen och stäva ut till havs.
Hej då, min dotter. Ses snart.
Kommentarer
Skicka en kommentar