Från min generation.

 Det är helt enkelt för jävla hett. Jag minns för något år då det var en sådan här heatwave, uppåt 40 grader i nästan en vecka, hur jag spände ett segel mellan husen och vattnade på gården under dagarna tills kvällen kom.

Kykladia, den sköna utescenen, där öns alternativa samlas. Mycket rastafari och jazztobak men också en sanslöst skön feeling av sensualism. Många är bra pårökta, men lika många är bara ultravackra, ultrasexiga, ultranära. Hettan och den svarta natten pulserar utan att det egentligen sker något. Två kvinnor dansar med ryggarna emot mig. De talar med sina häckar mot mig, mot universum och den som inte fattar meddelandet är död, stendöd.

Det är urdjuriskt och urfantastiskt.  Jag har inte upplevt något liknande sedan 1975, Christiana, som hade världens vackraste kvinnor och världens vackraste mode, ett slags utfallande, enkelt personligt mode som var så sensuellt och inbjudande. Christiania 1975 och Kykladia 2021, där går en bro, en koppling.

Min sons vänner har varit här och en sak är klar. Det kommer en ny generation under dom, som nu är runt 23,25 och de är framtiden. Det verkar som om den generationen tagit till sig jämlikheten men också dekadensen, dvs, de behöver inte i varenda sekund manifestera sig, bevisa att de är radikala, de har plockat upp det hela på rätt sätt med modersmjölken och det ingår i blodomloppet hos många av dessa unga. Det är så långt ifrån medelklassens medelålders kvinnor framför allt, men också män, som verkar leva i ett strängt olyckligt skräckkabinett över vad man får göra och inte göra. En slags fotboja på livet där allt styrs av en slags rädsla för att göra fel. Ett totalt misslyckande av vad livet handlar om. Min stadsdel, Södermalm, i Stockholm är ett typexempel hur en stadsdel på 40 år raderar ut sin profil, sin generösa profil och ersätter den med skräck och perfektionism. Hur många inlägg ser man inte på Insta där folk visar sina hem och varenda jävla vas och tidning ligger perfekt, eller varenda hårslinga ligger som limmat på huvudet i den perfekta vinkeln. Är det sexigt, är det kul, vem fan  går på den sörjan? Jo, många och alla dessa många bygger sig ett skräckkabinett för de tror att man ska jämföra sig. För de tror det är DNAT som leder oss vidare. Tyvärr, det är det direkta fallet ner i avgrunden.

Jag sätter mitt hopp till de unga, precis som jag sätter mitt hopp till de talande kvinnorna med sina kroppar i den svarta natten. Jag tror på den dekadenta radikalismen, något som påminner till nästan 100 procent om tiden innan allt skulle nagelfaras, var man bor, äter, hur man reser, detta ständiga jämförande. Nu verkar det ingå i DNAT, man behöver inte babbla om det, man lever och söker nya frågor och utmaningar.