Hamnade i norr...
Dimman, folk rör sig långsamt över torget. Depression. Staden ser ut som den dött. Jag inser att här skulle jag aldrig kunna bo och härifrån kom jag. Vi går på ett ekologiskt kafé och matställe. Det ser trevligt ut och de människor som strömmar in har en slags god energi. Det lyfter men maten är lika förbannat urusel.
Kör mot Stockholm, dimma igen, soppan börjar tar slut, räddar mig in på en OK-mack och vi äter återigen en totalt hopplös lunch. Sedan kommer jag hem.
