Om att komma hem
Det bästa med att resa är alltid att komma hem. Att leva i den dubbla spänningen, borta, hemma. Så kommer man hem till det vackra hemmet, den ljuva frun och den fina utsikten och den höga klara luften och man blir lycklig.
Men, man ska också komma ihåg, att anledningen till lyckan är omväxlingen. Att man reste iväg, fick känna på sina nerver och sitt mod, sina tillkortakommanden och sedan att jobba med dom leder alltid till att man ser sina hemmabas i nytt vackert sken.
Clemens på SvD skriver om JHs nya bok idag.
Själv har jag uppfunnit ett nytt namn igen. Hår-Indiern.
Var på Gossip o köpte hämtmat igår, fick hårstrån i maten och det kan väl hända en krog, men jag blev så förbannad då de inte ville kompensera mig för att middagen blev förstörd, så nu har jag döpt om krogen till Hår-Indiern. Vi har ju sedan tidigare Kulturkonsmum på Bondegatan, troligtvis Sveriges dyraste Konsum och sedan Råttkonsum på Östgötagatan, från tiden då råttorna härjade fritt i butiken.
På Mallis plåtade jag med min Ricoh Gr, den är ju så liten så den platsar i fickan på cykeltröjan. Nu blir det dags att ta fram min Fujufilm 100s, vinterkameran.
Det känns roligt, det är häftigt att man har olika arbetsperioder. Jag tycker höst och vår är mina arbetsperioder. På vintern blir det så mycket skidåkning och sommaren cykel, höst och vår är grejen.
Vad det gäller projekt så blir det väl till att dra igång på allvar igen. Det är en jävla skillnad på att vara amatör och plåta och vara proffs o leva på sina bilder som en annan. Man kanske inte plåtar på olika sätt, men ens driv att få projekten att betala sig är ju ett helt annat. Man måste helt enkelt få det att betala sig.
I natt drömde jag en fin dröm. Jag åkte helikopter, plötsligt ser jag hur föraren har klätt av sig och dyker förbi mitt fönster i en snygg saltomortal i pikéstil. Vi är alltså förarlösa och helin sjunker långsamt mot marken och vi landa mjukt och fint utan förare, som i sin tur är stendöd.
Jag tycker det var fin symbolik. Kan man lugnt sitta i en heli och låta den landa av sig själv, ja, då fan finns det inte mycket att oroa sig för i framtiden.
