Hösten sätter sina klor i sommaren
Igår gled jag nedför i 25 km. Då tog min cykelsäsong slut, 500 mil blev det i år. Jag tycker inte om att cykla långt, fem mil är en lagom ranson på en dag. Idag bröt jag i backarna upp mot den vackra fyren.
Jag kände att jag ledsnat på att slita med min tunga bakväxel, längtade till solstolen och poolen. Fricken fortsatte ensam och jag tror han ångrade sig.
Allt har ett slut och allt har en början. Nu kommer hösten och vintern, mina bästa arbetstider.
Mallorca är helt enkelt en fantastisk ö. Den är så befolkad och överallt finns det bra krogar och fina fik. Det är en idealisk plats för en människa som vill skriva, motionera och driva runt i livet. Jag tycker också om att en espresso kostar 9 kr. Det är så det ska vara. Mänskligt, umgängesbildande.
Det politiska återkommer jag till. Jag packar ner cykeln i sin väska. I morgon och övermorgon ska det
regna. Passar mig utmärkt. Det är då jag ska börja arbeta med kameran. Med poesin, med eftertanken.
