torsdag 6 november 2014

Vilken härlig dag.




Vilket härligt liv man lever. Först början man morgonen med att studera sin ljuva hustrus påklädning inför sin resa till arbetet. Det är en slags Van Goghmålning man ser. Underbart, i rosa ljus dessutom.
Sedan går man till gymmet och fluktar på alla som svettas och blir påfluktad själv där man går i sin felvända tröja och skavande byxor. De tolvhundra jag la på gymmet är värd varenda krona, speciellt då jag fick halva priset, eftersom jag sa till tjejerna i  disken att jag tränade svenska slalomlandslaget
( Förlåt Mange)( Mange heter han som är den riktige tränaren). ( En  härlig snubbe, det med). Till sin hjälp har han en Casanova, kallad Dregen. En snubbe som brukar dela ut skidor till amatörer som vill köra Lundsrappet ( Det kan också kallas självhjälp till döden).

I alla fall, efter att ha cyklar och rott, knatar man hemåt i den ljuvliga, regnblandade sörjan. Man blir ju överlycklig. Jag säger bara dubbdäck. Det är grejen. Hemma småflinar jag då jag duschar. Min fru har köpt ett dyrt schampo som jag inte får använda för jag SLÖSAR och istället har hon köpt ett Kalle Anka schampo till mig. Det luktar mögel, men jag lurar henne snyggt. Jag använder givetvis hennes dyra, men häller i mitt Kalle Anka i hennes dyra schampoflaska och hon märker inget, men jag är nöjd.

Pyttipannalogg blir det här. GW är skön, vilken lirare. För det första är han underbart oförskämd. För det andra skriver han skitbra. För det tredje är han så ultratöntig så han är skitrolig. För det fjärde känner man sig som en riktig atlet då man ser honom rossla fram i TVstudion, alltid tre sekunder från en kraftig hjärtattack.
Det skulle finnas lite mer folk som han. Avskyr alla som aldrig säger något och när det säger något är de på fyllan. Det är något med fotografikåren som jag inte fattar. Den allmänna fotografikåren är lätt antiintellektuell eller så är den konstnärligt överintellektuell. Lite marigt är det allt då våra mest framträdande fotografer, kulturarbetare, sällan säger något. Jämför med filmen, litteraturen osv. Ta Bergman, Widerberg osv, nog fan kunde de snacka och skriva. Varför är så många fotografer så tysta.

Märkligt. GW skulle kanske ha varit fotograf?  Då hade vårt yrke, som snart inte är ett yrke, utan kallas Instagram, varit betydligt roligare. Fotografin behöver en smart, kunnig, rolig storkäftare.

Nog om det. Nu spyr  katten på mattan. Det kallar jag att sätta punkt.
Annars, underbare Sarah Moon.