Om man går på kiosken och ser sådana här rubriker: Hur mår man då? Det är mycket att vara rädd för, eller hur?

I alla fall stod jag och diska på landet, då det bet till i högra påken. Något jävla odjur försökte slita loss ena tån. Kan det ha varit ett tecken på hjärnblödning, eller en huggorm eller en ilsken hankatt som ville fightas.
Jag lulla i alla fall in med disken, påken svullna upp till ett basebollsträs storlek. På med is och in med en virre uppifrån så knaset liksom fixa till sig.

Ja, sedan en Kronblom, lite tankar, vakna upp till en gråmulen eftermiddag. Ingen cykling idag, men jag såg två lirare på hoj som jonna på med bra fläkt i brallerna och sådan där modern drinkryggsäck på ryggen. Dom köper en rygga för typ två lakan för att ha drickat med sig. En annan kör med flaskor i flaskstället men det ser ju inte ballt ut, eller?

Nåja, kollar in påken, den ser jävligt svart ut. Minns då jag fick ett stipendium ute i skärgården, längs ut och en unge fick ett huggormsbett. Påken på liggrabben svullna upp så den såg ut som en lyktstolpe och det blev helikopter in till Sös. Det gick bra i alla fall.

På tal om något annat. Såg att Arbetets museum delat ut sina årliga stipendier, sk dokumentärfotopris. Numera har jag dålig koll på vilka som får priset men jag kollar alltid på deras jobb. Om man skulle ge en kort analys av hur det dokumentära kommit att förändrats genom åren så är dokufotografi numera arrade bilder, i alla fall om man får tro Arbetets museum. En annan sak jag undrar över är den dåliga pressbevakningen. Jag har inte sett en enda tidning skriva om det hela. Det känns ju väldigt konstigt att ge ut ett sådant pris och inte se till så det larmas lite kring det hela?

Populära inlägg