Malmköping är en fin liten stad. Påminner om Borrby i Skåne, eller en grekisk småstad. Torg, fik, samlingsplatser, fantastiska hus och ändå liv. Inte bara puttinutt. Hasse Gedda tyckte Malmköping var bättre än NY. Jag förstår honom för jag gillade staden direkt.
Jag tog några bilder på We då vi fikade och det var då jag började tänka på det här med det privata och det allmängiltiga. Tänkte på Robert Frank, att hans bilder är bäst då de är privata. Den bästa bilden under USA-resan är den på hans barn i bilen. En privat bild. En annan fantastisk bild han tagit är den på frun och det lilla barnet på sängen. Underbar. Superprivat men också allmängiltig. Jag tycker Smiths bästa bilder är på hans dotter. Bilder man aldrig ser. Bresson har också tagit några fantastiska privata bilder på sin kompis och hans flickvän i början på trettiotalet. Så rullar det på. Det privata och det allmängiltiga.
Fotografi, ibland blir jag rejält trött. Det måste erkännas, det måste det. Ibland brukar jag tänka på Jean Mohr och författaren, kritikern, kulturskrivaren John Berger. De arbetade ihop gjorde en bok som hette The Sevent man och andra projekt.
John Berger, som jag anser vara den bäste fotoskribenten någonsin, flyttade med tiden till en alpby och började skriva romaner, såg en dokumentär där han körde vass motorcykel och verkade digga livet helt ut.
Jag skulle vilja jobba med en sådan författare. Någon som kunde uttrycka sig, någon som förstod bild, någon som tog sig tid. Nu måste jag göra allt själv, hela tiden. Det kostar på, men finns det ingen hjälp att få så återstår det bara att köra på.
Grejen är dock att hittar man någon att arbeta ihop med så blir inte jobbet hälften så tungt, det blir dubbelt så lätt. Det är en enorm kick att jobba med någon som blir en bäste kompis och en som uttrycker sig själv.
