From my window
Vi har alla våra hörn, corners. Jag har mitt, i korsningen Borgmästargatan/Bondegatan. Om jag har tur ser jag Gunnar Smoliansky sitta på fiket Pom o Flora och läsa en Slasbok. Han ska strax ställa ut i London. Såg också att Hans Gedda och några andra fräsare ska ställa ut i Malmköping den 8??? juli. Fint, hörde också något om att Gedda ska komma upp på Nationalmuseum. Very nice, indeed.
Vi har alla våra hörn. Fotografi är en vacker röst. Jag tror man blir lite mörk till sinnes om man plåtar på natten. Jag tror man ska komma upp med ljuset, tror det är lättare att andas då, lättare att få in de friska känslorna i kroppen. Bara att se vackra människor gå till jobbet med spänstiga steg gör underverk med psyket. Att komma in på Seven/eleven klockan ett på natten på typ, Götgatan, gör att man nästan tappar tron på människan. En sådan sargad värld man då får uppleva. Gör fan ont överallt att se den.
Mina hörn? Jag vet inte vad jag har för drömmar. En är att få sitta på ett café då och då. Ett annat är att få vakna på morgonen, se ut över ett torg, eller ett gathörn. En tredje dröm att att kunna jobba med öppet fönster på dagen, höra stadens ljud, men stadens milda brus.
Jag klämde på kameror i morse. Samsungs X20 var fin, rapp som fan. En annan favorit är Ricohs nya, med en 28 mmglugg som man direkt kan göra om till 35 mm, skulle passa mig perfekt. Går ner i fickan, pronto.
Jag ser ut över mitt hörn och ta mig fan, sitter inte Gunnar därnere och läser en gul Slasbok. Det är dags att gå ut alltså.
http://www.dpreview.com/articles/0160296055/eric-kim-10-lessons-william-klein-has-taught-me-about-street-photography
