Jag lyssnar på Lundell, det är som en vind över stranden då man lyssnar till hans röst och ord. Var ställer vi kraven, tänker jag? Vad jämför vi med ? Gud, eller? Dylan, bra texter, visst, karln är ju geni, en poet som kan flytta sten. Lundell är en poet, som kan flytta sand. Därmed var tågordningen upprättad. Lundell är ett geni.
Birro, skriver ibland så bra. Idag skrev han en krönika om en kille på en bänk i Tanto. En kille som var författare, hade gett ut böcker och nu satt han på bänken, hade sitt öde klart för sig. Det var en text som berörde. I alla fall mig.
Besökte Fotografiska i ett ärende. Det regnade, jag gick igenom lokalerna, Helmut Newton. Det slog mig att de nakna brudarna hade fittan precis i samma höjd som min mun. Det var nästan som att slicka fitta då man gick där, fick nästan lite hår i munnen. Inte för jag har något emot det. Det här rakandet av fittan är ju värdelöst, ge mig en riktig murva,,,,Newtons brudar brassade av, mycket
fitta där om man säger så.
Det andra som slog mig är att alla svenska fotografer hamnar i de små lokalerna i Fotografiska utkanter. De är inte tillräckligt stora för att hänga i mitten. Strömholm, Nilsson har hängt i mitten. Anders P var nästan i mitten, fast han hör hemma i mitten. Där har vi tågordningen. Jag kan också säga att jag vet var jag hör hemma.
Annars: Landskrona fotofestival.. kommer att köras bildspel med mina bilder under lördagen på stora duken i teatern,,, nice värre, så skynda dit, skynda dit....
