Det var bröllop och det var annat och det slutade i kvällningen med det ljumma regnet som började falla samtidigt som jag tog några bilder av rabarberbusken.
Det här med att fotografera är enkelt och som allt som är enkelt är det svårt. Att finna känslan är vad det handlar om. Det handlar om det intiutiva. Att man tar sina bilder utan att tänka. Att man känner bild innan den tas, att man först efteråt förstår bilden. I mitt fall är det ofta så att jag har valt eller tagit bilder utan att förstå varför. Ofta är det så att någon annan förklarar för mig varför det är bra. Jag bara tar den för att jag känner att den ska tas.
Det gäller att ha rätt utrusning. Ett starkt och svagt hjärta, lite ömsint, en förmåga att kalkylera och ibland kan lite hårdhet vara avgörande, lite försiktig okänslighet. Jag har gått igenom alla kameror som finns att köpa och egentligen är det väl bara två, tre som passar mig perfekt. Fujifilm 100 s, Ricohs nya och Panasonics lx7.
Alla går som skott, snabba, vackra, enkla att få ner i fickan, skarpa och lätta. Nästa steg är en skrivare. Finns nog bara en modell som håller för en bra fotograf, Epsons 2880, 3000 eller 3880,,skitbra grejer. Själv har jag inget photoshop längre, så jag kan inte beskära mina bilder, så det gäller att sätta skotten direkt i kameran. Det gillar jag skarpt. Nu kör jag allt i Silverefex pro, en underbar uppfinning. Jag kör alltid bilderna svartvitt direkt i kameran. Färg är inte min grej. Tycker svartvitt har så många fina toner.
