Livets märkliga skeenden. Här sitter jag och Anders och snackar bild på Rendevouz, mitt favoritkafe på Naxos. Vi kallar fiket för det Rosa kaféet, för då mina barn sprang omkring på Paralian som små, sa de alltid att jag kunde komma och hämta dom på Rosa Kaféet.

De var märkliga de där somrarna, då de tex fick/måste, komma hem och sova klockan fyra på natten. Då kunde jag ligga hemma, höra deras steg och röster i gränderna, ljudet fortplantade sig upp till vår lilla lägenhet med fem meter i takhöjd och murar från 1400- talet,

Det var en fin tid att höra deras små röster i natten. Själv låg jag oftast på sängen  med en liten whiskey eller Metaxa, läste eller skrev med öppna dörrar och fönster. Då och då gick en katt lugnt genom lyan, ut i köket och fortsatte nedför kökstrappan, försvann ut i natten.

Det var långa nätter. Barnen kom aldrig för sent och på morgonen sov de länge, fram till lunchen, vid halv två, efter den, vid tre på eftermiddagen, brukade vi bada några timmar.

Populära inlägg