Om en måndag

 

Berlin var för mig mycket kvinnan och odjuret. Jag vet inte varför det blev så, men så blev det. Jag kan gott erkänna att jag är ingen riktig älskare av enskilda bilder, jag är mer för ett minireprtage, eller några bilder som spelar mot eller med varandra. En som Christer Strömholm. som anses vara en bildmakare (jag är en historieberättare), även hans bilder tycker jag vinner på en text, en personlig reflektion.

Vi bodde Prenslauerberg, jag hade ett labb. Hon, Kat, var en berlinska vars föräldrar och familj hade blivit delad av Muren. Några hann över till Väst, några stannade i Öst. En ganska svår grej att ta in, men vårt hus hade kulhål från andra världskriget över hela väggen.

Jag både tyckte om. och inte tyckte om. att bo i Berlin. Pendlade mellan Stockholm och Berlin. I Stockholm fanns en slags natur jag tycker om, de stora parkerna som Vita Bergen, Tanto, i Berlin ett slags totalt avslappnat bar och krogliv och en alternativ scen som Stockholm aldrig kunde mäta sig med. De bästa av två världar. En tacksam tid.