När man ska köpa ett frimärke...
Jag ska skicka tre brev, går ner till närmaste kiosken, där ägaren minsann hade en son som gick i samma klass om min son. I alla fall, det är ett ställe som är mycket Hammarby, MYCKET.
Jag gillar dom, och det gnabbas direkt jag kommer innanför dörren-
-Tjena, har du tre kuvert och tre frimärken?
- Visst, säger ägaren och langar fram något kuvert som handlar om kusar.
- Inga kusar, jag vill ha brevkuvert.
Då säger ägaren till sin polare... Ta och hjälp den här Herrn med brevkuvert. Du är ju ändå här och praktiserar.
Då svarar praktikanten som är i femtioårsåldern.
- Nä, nä, ingår inte i mina arbetsuppgifter.
Ägaren stönar och plockar fra tre kuvert, man får en känsla av forntid,,
- Och tre frimärken,,,, har inga, äger ägaren.
Jag langar fram en femhundring, min ytterst omoderna bror envisas med att betala mig i cash, det är väl från några svartaffärer han gjorde i början på år 2000.
- Men, vad fan, tänker du pröjsa tre kuvert med fem hundraspännssedel,,,,kan du inte gå på Bolaget eller pröjsa med sedeln då du handlar?
- Okej, säger jag, och klickar med mobben på en ganska omodern anläggning.
Frimärken, går till Sleven på Götgatan. En dam står och köper röka, har fyra väskor, och alla ska gås igenom innan hon hittar kortet som hon högtidligt stoppar in i läsaren.
Jag får mina tre frimärken, som jag spottar på och sätter på kuverten, sedan går jag runt kvarteret, polarna intygar på mitt intyg för Staten, där det frågas om jag har skulder, knarkat eller smitit med skatten.
De är ju inte riktigt nöjda med texten där det står att de undertecknar att jag är tillförlitlig människa, de gör en reservation med ordet, tämligen tillförlitlig, så nu återstår en väntan innan man godkänns och slussas in i den verkliga kvarnen.