Ärligheten

 

På väg till Andalusien. Foto Gunnar Lindstedt.

Det viktigaste för en som skriver och plåtar är att vara sig själv. Det är liksom framgångsreceptet. Och där finns igenkänningen också. Det finns fler som är som du, eller jag.

Jag är så satans trött idag, för mycket personliga, privata problem som ska redas ut. Släktingar med demens och fan och hans moster och myndigheterna är ju inte enkla att hantera, men jag fick till det. Utan internet hade det aldrig gått, men annars pågår det två intressanta revolutioner. Det ena är ju Trump och deras agerande, men det sker en annan revolution och det är att massor med folk lämnar nu det stora företagen som Facebook, Spotify och andra. 

Man försvinner men ingen vet riktigt var? Bluesky heter ett alternativ, men det är inget att ha. Lite samma upplägg som X eller Twitter. När kommersialismen blir för stor så drar jag mig undan. Jag har inte satt min fot på Fotografiska sedan vi kom ihop oss och stället har ju allt mer blivit en mindre katastrof. De här stället,  typ Picture this på Mariatorget, andas bara kommers och pengar. 

Och det är där någonstans revolutionen kommer, den lilla, oansenliga. Man väljer bort det mest vidriga avarterna, tyvärr så finns det massor av folk som gillar det och det är inte mycket att göra åt, men grejen är att det skapas en ny underground, kanske en ny alternativrörelse där man kan röra sig utan att känna sig rånad mentalt.