Bondegatan... en gata utan slut.

Vi brukade träffas på Bondegatan..

Jag bodde ju ett tag på Erstagatan, sedan på Borgmästargatan. Det var en lite bitter tid. Jag hade bytt en fyra mot en två och en halva på Erstagatan. Femte våningen, med balkong och öppen spis. En drömlägenhet för enkla pengar. Några år senare skulle den renoveras, och jag måste flytta, då till Borgmästargatan, men just Bondegatan kom att bli som en vandringsled för mig i flera år, då jag gick upp eller ner till Nytorget. Det var den stora frågan, som fortfarande avhandlas. Om man går upp eller ner till Nytorget från Erstagatan. Jag sa ner, alltid.

Träffade ofta Gunnar i backen. Våra kvarter var en gång i tiden Stockholms fototätaste, förutom på sjuttiotalet då Tiofoto höll till nere vid Centralbadet. Här i mina kvarter höll Pienowski, Nycander, Cissi, Bäcker, Stackelberg mfl till på Erstagatan. På Skånegatan höll jag, Britt Eriksson, Åsa Franck, Elofsson, Dike, Elmquist mfl till. Nere vid parken Stenberg, Kneedler, Kattthomas osv, på Bondegatan Smoliansky, på Borgmästargatan, mitt emot där jag bodde, Petersen, Lindstedt, Joakim Strömholm, på Ploggatan Christer Strömholm, på Åsögatan Mats Lindfors,  mina kvarter var fotografins högborg. Och vi alla käkade på två krogar på Åsögatan, hundra meter från där jag bodde. Jag levde helt enkelt i historien om fotografi.

Jag och Smollan hängde ofta i backen, snackade om livet, sedan sa vi hej. Han skulle ta bussen hem och jag gick hem. Vi gjorde det ofta, sa hej, gick till vårt. Idag hade jag ett annat ärende, letade ett nytt fik. Det var ingen succé. Det var ont om fik där nere i botten på Bondegatan, sedan gick jag tillbaka längs Folkungagatan, köpte en flaska vin och ett covidtest. Jag har ju förstått att numera ska man vara beredd på allt.