Bakom doran...

 Vad kommer först ? Bilden eller texten? I mitt liv bilden eller det jag ser. En morgon, de branta trapporna ner till bageriet. Barnen sover, det är redan över trettio grader och klockan är inte ens nio. John gör the hemma. Jag dricker kaffe men vi behöver bröd så jag går genom den gamla borgen, nedför trapporna till bageriet. Ett hundraåttiofyra steg. Jag ska hem sedan. Dessa trappor sker några gånger om dan och det är branta trappor. På en vägg, något som ser ut som färgkludd. Jag stannar. Det påminner mig om Miro på Ramblan i Barcelona. Det där vågiga mönstren  som gör att man tappar balansen om man kollar för länge på dom. Eller är det Strömholm? Han har en fantastisk bild från Paris, eller kanske Marseille, där en mur är målad i ojämnt vitt. Det är nog Marseille och jag förflyttas snabbt dit, minns poliser som plockade in mig i en bil och vi fick stryk, hur vi spelade på gatorna och slängdes på ett tåg med en flaska rödvin och ett långbröd. Vi fick inte stiga av förrän vi kom till Skandinavien. Det sket sig för på nästa stopp ålade vi  oss ut genom tågfönstret och  fortsatte vår gatuspelarturné i Europa. Det var bilden, de där färgkluddarna som startade det hela. Sedan blev det en bok, en utställning. På vägen hem, 184 steg, stannade jag och knäppte bilden, man måste ju säkra negativet.

Ringvägen, långt innan det blev gentrifierat. Det var en skräpig del av Söder och är fortfarande, den klart mest spännande delen av Söder. Det är den delen av Söder som passar oss som inte är så hajpade på datorer på borden och slicka pjuk och toppluvor för 900 spänn. Det var Hasse och Rogge och Södermannagatan 54, där det bodde en pingla som hette Eva som jag limma på och som i sin tur limma på en yenkare som stuckit från Vietnam. När jag en gång frågade denna Eva i tidigt 2020tal, hur fan hon kunde limma på denna yenkare när jag fanns, så svarade hon givetvis med ett leende och erkände att alla gör vi misstag. Hasse och Rogge då? Rogge hade en scooter och vi körde ofta över stan, till Malmskillnadsgatan, vid gamla Fotograficentrum, eller trapporna där Palmes mördare lubbade från hela snutkåren. Där hade vi ett hak där vi ofta käkade lunch och där halva menyn var svartkött, snott från båtarna i hamnen. Det var då det. Idag gräver Rogge mest bland tulipanerna på kolonin och Hasse han sitter troget kvar längs Ringvägen, såg han senast i januari då han satt där bakom doran och såg skarp ut. Eva, hon lär väl dyka upp en dag framöver för en kaffe och lite bikt om gamla tider. Bilden, Nikon F och Tri-x, framkallad i sovrummet på Blekingegatan 65…