Det är en grå dag. Jag minns vad en av mina husgudar, Henry Miller, skrev om en grå dag i Paris i sin eminenta bok " Stilla dagar i Paris". Jag hade den som vägkarta då jag liftade från Sundsvall till Paris 1969, den första liften var med två kvinnor som hade tråkigt, efter fyra mil frågade dom inte om vi inte skulle ha sex tillsammans i skogen. Visst, de stannade och vi hade sex. Antingen var de missnöjda eller så hade de fått nog, men en mil senare stannade de plötsligt och slängde av mig i en avkrok.

Men, som i alla storisar, så kom räddningen, en äldre dam i en Saab, vevade ner rutan två centimeter och frågade om jag hade legg på mig och eftersom jag skulle till Paris så hade jag passet framme och resan gick vidare.

Paris, Eiffeltornet, vilken lycka. Installerade mig i De Latinska Kvarteren. Första kvällen sket sig, fick inte in någon mat på krogen, de trodde jag var tysk, och då bordsgrannen frågat mig och skrikit att jag var svensk, kom maten in. Att vara svensk var dock att vara halvnazze, att flirta med tyskarna som vår regering gjorde var inte populärt.

Jag ledsnade på Paris, folk var för otrevliga och liftade vidare efter ngn månad till Spanien, i södra Frankrike ändrades folks attityder. En bonde som plockade upp mig, tog mig hem och bjöd på middag och sedan bäddade frun i huset ner mig o bästa sängen och dagen därpå körde de ut mig till vägen och kramade om mig ungefär som om jag var deras son som skulle ut i kriget. Sedan kom jag till Spanien, det galnaste, roligaste landet i världen. Det var en skola för livet, det var där jag insåg att Medelhavet skumpade i mitt blod.

På Östra söder är det grått, ser att David Alan Harvey tagit på sig toppluvan i North Carolina, det snöar. Få av mina husgudar har uttalat sig om Trumps invigning, kanske är det depression, men jag känner en slags tillförsikt. Det här kanske leder till att nya alternativ kommer upp. Jag tycker mig känna av en rörelse i luften.

Jag kollar vad Bukowski, en man som idag hade blivit strimlad, men som likt förbannad, är klok som en gammal pudel, säger om tillståndet. 

" Jag strävar inte efter rikedom eller berömelse, min grej är att sätta orden i rätt ordning på papperet".

Det kallar jag budord. Lev väl annars, som vi säger på Östra Söder.