Memory of a window
I natt vaknade jag plötsligt upp, kände att det är dags för en nystart. Sa upp mitt Spotifykonto, skittrött på de där gangstrarna som skinnar musikerna, men droppen var att de, precis som Ericsson, sponsrade Trumps installation med några mille. Fuck Spotify, har haft Tidal förut, men tänker inte heller ta upp det igen.
Jag ska återgå till något annat. Sedan skrev jag till det fina förlaget som vill göra min Retrobok, men som aldrig blir av eftersom jag inte kan få upp mina bilder i Stockholm på något stort ställe, att nu vill jag inte ha den där boken hängandes över mig längre.
Att jag är skitless på att vänta och att jag är skitless på den sk fotovärlden, så nu står jag också utan bokplaner. Det gör ingenting, faktiskt. Jag skiter i att göra böcker och utställningar. Jag drar mig undan helt enkelt. Det finns en gräns då det gäller att göra böcker och utställningar. Det ska vara roligt och det ska gå snabbt. Om det inte gör det är det något fel.
En dag rinner poletten till, det blir rätt, kanske efter min död, inte vet jag och inte bryr jag mig heller. Den moderna fotografin är lite för mycket intresserad av kön och genus och problem och det är väl okey, men man får vänta tills den perioden är över, för alla perioder går över. I väntan på det tittar jag på Doisnaeus fantastiska bilder i Atelier_robertdoisneau,,, sinnessjukt bra fotografi