Kinidaros

 Kinidaros

Kinidaros, en by, 

och 

en köttrestaurang i bergen. 

Vi äter ofta här, jag, Peter och Anna. Byn ligger mellan våra berg, en tjugo minuters körning från båda håll. De kommer på sin scooter och jag med min gula buckliga bil.

Jag går genom byn, hälsar alla jag möter med ett Kalispera och givetvis svarar alla Kalispera.

En ren artighet som är underbar.

På krogen sätter jag mig vid ett av de brunbetsade tjocka barborden, får en öl och väntar på mina vänner. Det finns krogar och barer, som har en uråldig känsla, de känns som de fanns för Jesus hängdes på korset. De utstrålar ett lugn och du

känner dig som en värdig människa. Allt är avslipat, en rum för de värdiga, de vänliga, de som ser på världen med vackra ögon.

Jag får min öl, bara sitter och minns ställen som detta, Barcelona, Baskien, Aten, det är på något vis som om sådana här ställen bara finns neråt södra Europa. I den gamla världen, den värld jag har insett, är min värld.

Mina vänner kommer, det blir det vanliga, 1,2 kg lammkotletter, några sallader.

En öl, ett några glas vin, raki  och sedan en efterrätt på glass och youghurt med bär, 200 kr vardera med dricks.

Anna, säger plötsligt: Så här kan man inte leva i Sverige. Det är helt omöjligt.

Hon har rätt, runt oss sitter folk och äter, de skrattar och har så trevligt och ändå, det är som ett milt sus av hav och vind i lokalen och rösterna bevingas och lyfter långsamt mot bergen,

Vi går ut, hälsar alla godnatt, skakar hand och sätter oss på torget.

Ett band spelar grekisk musik, gammal som ung, sitter och pokulerar över en kvällskaffe, eller en öl, barnen leker på torget och natten är svart. Ser en och annan mycket gammal mäniska långsamt gå uppför de branta trapporna till sina hem. Nån får hjälp av ung kvinna. En annan man stannar upp, pustar och fortsätter uppför trapporna.

Mina vänner säger adjö, deras scooter försvinner neråt Melanes. Jag ska åt andra hållet, passerar de sista husen i byn innan jag kommer till min bil. Det bär uppåt till ett bergskrön, sedan öppnar sig hela Trageadalen, med havet i bakgrunden och jag glider ner mot det som är vårt hem, min boning, min destination i världen.