Dagar

Det är något konstigt med att bli äldre, vill inte ens säga att jag är gammal, men 74 måste ju vara lite mer än medelålders, eller hur? Det är så mycket som ändras. Jag har alltid varit social, men framför allt en ensamvarg. Jag gillar att vara social nån timme om dagen, resten av tiden vill jag vara ensam, men då längtar jag hela tiden efter en annan människa, men jag vill inte att den eventuella människa ska dyka upp, förrän jag liksom har bränt ut mitt ensamhetsbehov.

Det är den ena sidan. Att jag egentligen inte är intresserad av något numera. Jag skriver, tex. Förr skrev jag alltid på morgonen, nu på kvällen, innan jag ska lägga mig. Det är ju helt absurt. Då vaknar jag, sedan går hela dagen utan att jag har något att göra, för det finns inget som intresserar mig att göra och nån text får jag inte ur mig och allt jag gör hela dagarna är totalt ointressant, det är inte ens halvkul, men jag tar mig genom dagen, till kvällen och precis då jag ska somna får jag lust att skriva något.

Ja, så är det att bli gammal. Det finns inte en människa som berättat något för mig som jag liksom inte har tangerat i mitt liv. Resa, jag kan knappt tänka mig något mer meningslöst. Ibland får jag lust att läsa en bok men nästan allt numera är skittrist och jag lägger ifrån mig boken ganska snabbt. Förr, till för typ ett år sedan läste jag en del deckare, men nu känns det som dom alla travar i samma spår och jag slänger dom direkt. Netflix, visst, man kan hitta nåt men det mesta är ju helt hopplöst, typ gammal gubbe blir kär i ung snygg dam, helst fransyska.

Ja, så där rullar det på. Mina favoriter på Insta och Fejan producerar en massa bilder, nytt varje dag, men det är ju samma bild hela tiden om man tittar på det ordentligt.

Ja, så är det att bli gammal. Vad är lösningen? Jag vet vilken lösningen är och det är inte vad ni tror, något annat, men i dagens tid går inte den lösningen att genomföra, så jag spar den sk lösningen till ett annat inlägg i en lite roligare tid.