Idag 73.

Född den 26 juli 1949. 2 kg, en månad för tidigt, kuvös, Lycksele lasarett. Ett år senare till Stockholm, Skeppsholmen  och Flottans kafé.

En resa av Guds Nåde.

Min fru, är vackrare än någonsin. Jag har aldrig förstått det där snacket om att ens fru, eller man, blir ointressantare med åren. För mig är det tvärtom. Min fru är snyggare än någonsin och det tycker hon att jag är också, så det måste ju betyda något

73, låter som en rad ur en Lundellbok, eller snarare låt, 67, 67,,,,,Jag har haft många deadlines i mitt liv. Skidåkningen, att jag skulle stå på topp som sextiofemåring. Okej, uppåt 90, 100 skiddagar i femton år gjorde ju att man blev hyfsad. Att jag sedan åkte med de bästa skidåkarna i världen gjorde ju att man ändå kände sig kass, men jag njöt av deras fullständigt ofattbara åkning. Men, som min käre Polare C brukade säga: Det är deras jobb. Och det stämde ju.

När jag fick cancer så gav jag mig fan på att leva tills jag blev 75, är inte där ännu, men det ser lovande ut. I normala fall gör jag en plan för varje år, vilka böcker jag ska göra, var jag ska resa, hur jag ska arbeta,,,och det brukar funka.

73 år. 

Polarn ligger inne under kniven, kom ut och verkar i form. Mycket glädjande. Man har inte så många polare kvar så man vill att alla ska ha det bra.

Tänker på Lundell, samma ålder som mig. Envis jävel. Nu får han skriva en ny bok snart, som är som Vinter i Paradiset eller den där då han satt på Bondegatan i karatedräkt och hamrade på en skrivmaskin.

Jag har minnen från Bondegatan, tex då Einar på fyllan, hängde sig ut genom fönstret på andra våningen och frågade om han skulle släppa? För fan, sa vi, ge dig nu och han släppte och föll rakt ner och bröt lite ben.

Såna storisar finns det en miljon av. Alla lika underbara.

Jag gör en ny Insta , Monitsamylove, handlar om vårt ena hus som vi hyr ut. Jag kollar runt på Insta, det här med sk Influensers förstår jag mig inte på. Ingen jag kollat på säger ju något. De bara står där som en reklampelare. Men, det finns ju annat. Tex alla fotografer som publicerar nya bilder varje dag på Insta. Några av dom är helvetiskt bra, men INGEN, kan publicera sig varje dag i ett sådant emligt media som Insta. Det slutar  med att man trött passerar deras bilder. Ta Bresson, på ett liv, femtio år med kameran, gjorde han 300 bilder, ovanligt många bra. Ett år på Insta som en del fotografer håller på. Vad ska de skicka ut de kommande 49 åren.

Jag tittar på hus som är till salu. Ett klassiskt grekiskt hus, stenhus har en massa karaktär och är lite mörkt. Det är tanken, att man ska hindra ljuset från att komma in. Vad har de nya husen i Grekland? Stora jävla fönster som kräver AC mest hela tiden. Miljön, pengarna, vi har en elräkning på 1100 kr i månaden, trots att vi knappt rör ACn på sommaren. När jag ser program om folk som ska köpa lya i typ Spanien eller Grekland och de snackar om ljuset osv,,så är det så uppenbart att de inte fattar hur varmt det är runt Medelhavet. Det är okey med en vecka, men kom igen tre månader så ska du få se hur du nöts ner av den enorma hettan och solen. Det är då man fattar varför stenhus är lite mörka och det är då man blir så förbannat glad över att man får bo i en sådan perfekt anpassad boning.

Om jag skulle sammanfatta mitt liv så är det fantastiskt. Det ingår i det sk konstnärslivet att deppa ibland för man misslyckas ju mest med allt hela tiden, men man får hålla på och då finns ljuset alltid runt hörnet. Det är som med kärlek. Den finns alltid. ALLTID. Det handlar bara om dig själv.

Nu gör jag en ny femårsplan. Den ser likadan ut som den jag gjorde för fem år sedan. Inget av det jag bestämde skulle gå i lås, gick i lås och det är inte mitt fel. Det är de andra rövhålen som inte fattar något, men annat gick i lås. Just det, annat gick i lås.

Det regnar och plötsligt spricker solen upp. Ett tecken. Igår drack jag en pilsner med Sveriges bästa sk Gatufotograf, o hen hade knäskydd. För att kunna gå ner på knä och plåta. Jag blev djupt impad av denna seriösa inställning. Det påminner om hur jag hade specialjacka, letade och köpte en jacka, där Leican kunde glida ner obemärkt. Jackor och knäskydd är viktiga grejer. Har man det, så kan man inte misslyckas.