Aten, Exarchia

 

Aten är en stad, en verklig, brusande, svinintensiv stad. Jag skulle aldrig kunna bo här, för det liv som skulle levas är väl det liv jag lämnat bakom mig-

Exarchia, är den anarkistiska, hårt slitna stadsdelen. Jag vet inte hur framtiden är eller blir, men Airbnb är en realitet och det brukar ta knäcken på det mesta. 

Berlin på 90-talet eller Stockholm på 60-70talet, är väl den närmaste beskrivningen jag kan komma. På ytan, men överallt är det otroliga väggmålningar och överallt, och jag menar överallt i dessa slitna kåkar, ligger det sköna restauranger med klassisk mat, eller kretensk mat, eller..... och inte heller dyrt.

För att bo och uppleva detta måste man vara ute, leva ute mycket och det är vackert att se på de här krogarna hur många gamla människor som sitter där och dricker kaffe eller käkar en bit mat. 

Det är ett evigt skådespel, ett evigt och jag tar inte en enda bild för jag vet att de inte gillar turister för mycket i Exarchia och jag håller mig till det.  Om jag en dag bestämmer mig för att vara där i en månad och ingå i ett sammanhang ska jag plåta.

Vi kommer till Stockholm, renrakat, men till skillnad från Aten har stan något annat, en luftighet, kajerna, vattnet och det är där vi kommer in på att jag aldrig skulle kunna bo i Aten, det skulle vara för slitigt med all trafik, alla människor, alla krogar, allt, men allt detta som också är så fenomenalt vackert och härligt att uppleva. Jag bor ju bara en timme från detta, på min ö, där kan jag njuta av bergen och haven och åka till Aten då jag vill grotta ner mig i annan känsla. Det bästa av två världar alltså.