Himlen leker...

En dörr. Mot himlen, regnen, bergen och kanske mot världen. Jag sitter vid ett annat fönster, regnet hänger i luften, 7 grader varmt, fukt på vägen. Jag drömmer redan om det indiska målet jag ska äta ikväll. Varje dag bör ha sin dröm. I natt drömde jag om att jag följde med Polarn på en resa och när vi kom fram visste jag inte var vi var, mer än på en kurs där man la böcker framför mig. Jag rymde och sedan ville inte mina ögon sluta sig, de gick som lärkvingar under ögonlocken. Jag längtade efter en whiskey klockan tre så mina ögon skulle sluta fladdra i natten. Det fanns ingen o min fru sov medvetslös. Jag planerade och kom på att det blir nog en workshop i maj, max fem pers, i mitt hus. Tre dagar, tillsammans. Pris 7000 kr inkl boende. 

December. Jag tycker den korta timmen på morgonen då jag går ner till Polskans fik är den bästa timmen. En svart katt genar över gatan o in under en träport i Vitan. Jag möter Inte skära, bara rispa i nedförsbacke. Vi hejar. På fiket sitter polarna, den ene med keps o den andre med kapsejsad höft. Ägarinnan har svept in sina höfter med luciaglitter, det ser roligt ut men det är kärlek, till livet. Jag tar en lussebulle o sedan försvinner kepsen o strax efter går den kapsejsade höften hem o en kvinna frågar om vi är femtiotalister o jag måste erkänna, att jag tillhör proppen Orvar. Och då mörknar det o kvällen kommer som eftermiddag.