A resonable life...

Ett godkänt liv? Vad är det? Läser Guardian på morgonen. Ser att om man ramlar då man går från sängen till köket så kan det godkännas som arbetsskada...låter himla fint. Vad är det för jobb?

Vad är ett värdigt liv? Vad innehåller ett värdigt liv? En del knulla varje vecka, en hel del umgänge på fik och krog med polare, arbeta en del, träna en del, softa en del, studera något en del. 

Hur ser det ut i verkligheten för de flesta? Upp senast 0700, arbetet till 1730, middag, se på någon serie på datorn till 2230, somna.

Inget sex, ingen träning, inget umgås med polare, inga studier, inget, inget,,,det är inte värdigt liv.

Det borde gå att ändra och det jag skrev ovan är en av anledningarna till att tex Stockholm börjar bli världens tristaste stad. Vi har USA som förebild, en superreaktionär förebild, där man i de stora städerna jäktar ihjäl sig och på landsbygden blir värsta hillibillies med Trump som förebild.

Inte bra. Kommer ni ihåg när filmerna kom där skådisarna ständigt rörde sig, alla samtal skedde i farten, allt var supereffektivt? Var kom det ifrån? Jo, filmer som skulle utspela sig i NY,,,, sedan började plötsligt tvreportrarna ha myror i benen och började gå då de gjorde sina trettiosekundersinslag på nyheterna. Plötsligt hade man reportrar som gick rakt emot en i rutan, man började undra om det skulle kliva ut genom skärmen och in i rummet. I samma veva började utube med dessa snabba klipp och blanda svartvitt och färg i en salig röra. Man höjde tempot helt enkelt.

Nu, har vi kommit dit att tempot är för högt. Jag tänker på mig själv, snart 73, bättre på datorer än de flesta, men ibland känner jag att datasamhället tar fan knäcken på en. Man ska göra allting själv, det spelar ingen roll vad det är, man kommer alltid fram till en sluss där man får 6 alternativ, ska välja ett och sedan vänta,  kanske i evigheter innan man gör någon rörelse med telefonen och blir bortkopplad.

Min bror tex, kan ingenting om datorer, har inte Bankid, är helt ställd inför allt detta och det är många som han. När telefonen gick sönder ringde han televerket. De frågade om Bankid, han har inget, fick åka till kontoret, en taxiresa  för tusen spänn eftersom han bor på landet och givetvis inte har körkort och så där rullar det på. Den ena grejen efter den andra och den som inte är riktigt med är körd.

Köpa resa, hur svårt var det förr? Man kollade blaskan, där stod de prydligt uppradade, man ringde ett samtal, biljetten kom i brevlådan. Faktiskt enklare än numera och inte alls dyrare.

Ja, så där kan man gå på. Men vad som är ett värdigt liv kan vi diskutera, men jag har några käpphästar och den ena är att städerna gjort sitt. Den senaste undersökningen visade att i Stockholm kan ingen bo som har vanliga jobb, typ polis, sjukhus, lärare. Är det inte fantastiskt? Att vår största stad som borde vara ett myllrande getto av olika färger, musik, barer, tjohosan, har blivit ett segregerat överklassgetto, och detta är bara början. Nu sprider det sig utåt. Närförorterna har också börjat bli ett segregerat övre medelklassgetto, senast jag och frugan kollade på en trea i Hammarbyhöjden kostade den sex mille. Det är ju direkt patetiskt.

Flytta, säger någon. Helt rätt, säger jag, men fortfarande kvarstår faktum. Segregationen, klassklyftorna fortsätter att sprida sitt gift och det allt fortare. Där kan vi snacka om pandemi.

I övrigt: Magdalena Andersson verkar vara giftigare än mesen Löven, däremot verkar hon driva samma betongsosselinje. Man kan säga att hon ser trevligare ut och snackar roligare, men det är bara ett sken. Bakom de snygga klänningarna hon alltid bär, så är det samma jävla meningslösa, borgerliga betongfundament som vanligt.

Det är för mycket huvudskador inom idrotten, typ handbollen osv, ,,det är verkligen oroande.

Såg att de intervjuade sportsmän om OS i Kina. Vad de tyckte och tänkte? De verkade som om skidskyttarna var de enda med hjärnan i behåll. De andra svarade som hej kom o hjälp mig. " Jag sysslar med idrott, jag har inte tid att sätta mig in i Kina och vad som händer där" 

Lite trött blir man väl då man hör sådant? Öppnar de aldrig en tidning. Jag vet hur mycket tid elitidrottsmän har, de måste nämligen vila ganska mycket mellan passen, då kanske man skulle passa på att allmänbilda sig. Lär av Tumba, han var oslagbar i sin allmänbildning. Han satt i ett radioprogram som gick vecka in och ut och vann alltid tävlingarna som ställde frågor om politik och samhälle. Han hade nog haft ett och annat att säga om Kina.

Så, det ska bli regn snart, istället för snö. Om jag hade fått välja hade valet varit enkelt.