En fenomenal bok och en tidsresa

 Finn Petren tar en bild på mig. Jag läser Amanda Romares fantastiska debut:

Halva Malmö består av killar som dumpat mig.

Så bra, så bra, så underbart bra.

En bok som påminner om Henry Miller. Det här oförvägna, sexet, otroligt rolig och sorglig och superallvarlig. Allt. Precis som Henry Miller. Givetvis skriver hon om om män som män aldrig skulle kunna skriva om kvinnor i dagens ultranervösa och skämmiga tider. Men, det finns hopp. Det verkar som kvinnor, i ålder runt 30 gör upp med den här löjliga moralgrejen som så många sextio, sjuttio, åttio och en del nittiotalister plågar oss med.

Underbar bak och fruktansvärt rolig och för en man är den en av de bästa beskrivningar på hur kvinnor tänker och känner mentalt och fysiskt på och över sex.

Super, 

Går in på Johans fik med Gunnar Lindstedt, stjärnreportern. Vi är gamla vänner från sjuttiotalet och Johan tittar på oss från andra sidan disken och säger: Ha, det är som om ni kom in på Söders Hjärta på åttiotalet.

Så blev vi placerade också. 

Omikron hit och dit. Tror det börjar ge sig faktiskt, det smittar som fan, men börjar inte intensiteten ge sig? Jag har en känsla av det?

Vad ska man nu vara rädd för? Cancer och död. De två sista åren har varit för jävliga helt enkelt

Gunnar och jag sitter och mumsar på en bulle var och snackar minnen. Vi sitter på Hornsgatan, på ett nytt fik som har alla de gamla ingredienserna. Toppklass. Vet inte ens om det har något namn.

Vi snackade om elen, miljön och vi är båda tveksamma. Det enda som gäller är att få ner konsumtionen på något vis. Måste ju gå. Vi gav upp världsläget. Vi kan helt enkelt inte förstå det. 

Antingen har jag blivit dum i huvudet eller så orkar jag inte med alla utläggningar om saker och ting. Det känns allt mer som om man vill stänga av lite, njuta, skratta, ha sex och inte tänka på plastpåsar och köttbullar som sägs vara gjorda på inte kött, dvs inte köttbullar men de ser ut som köttbullar. 

Det blir en lite lucka i skallen då jag ser köttbullar som ser ut som köttbullar men inte är köttbullar för de är inte gjorde på kött.

Om jag gör diskussioner kort, så är all jävla mat som är gjort på något annat än det är tänkt det ska vara gjort på, skitäcklig. Gör en annan mat, men härma för fan inte köttbullar som inte är köttbullar. Jag brukar gå till en vietnamesisk krog och där ersätter de många kötträtter, typ kyckling, med något plastliknande segt i krubbet. Smakar skit. Varför hålla på så? Ge mig hellre en maträtt som bara är gjord på grönsaker om det är något problem men kycklingen. Jag tål inte fejkmat.

Det går framåt här. Ska strax dra till regnen i Grekland och givetvis en del sol också, men först ska vi köpa någon gran av en rehabiliterad knarkare i gången utanför där vi bor, klä  den och sedan fem dagar senare släpa ut den och jag ska låtsas gå och slänga den på ngn återvinning, vilket jag aldrig gör. Jag slänger den i en hög så fort jag ser en annan gran som ligger på någon lerig gräsmatta för någon vinter blir det ju inte.

Sedan åker vi.