I väntan på måndag
Jag fyllde ju 70 och skrev något halvsurt om en tramsig krog. Det skulle jag inte ha gjort, man fick givetvis skit av moralpoliserna. Det är ändå märkligt att man inte kan se att Söder, speciellt Söder, har blivit ett vitt, övre medelklassområde, där gentrifieringen har gått längre än någon annanstans i Europa. Om du går ut så ser du samma människor överallt, dvs alla spänner över samma ålderspann och alla ser ungefär likadana ut och i takt med det trängs alla alternativa, småskaliga verksamheter ut, polare försvinner och ersätts med folk som inte kan städa i tvättstugan, än mindre hälsa i trapphuset och de schyssta haken försvinner i blixtfart och ersätts av hak där unga krögare har fått en slags överdriven hybris och priserna följer med i trenderiet.
Jag har bott här sedan 1969 så jag vet vad jag snackar om. En stad förändras men det är ju kul om den också förändras i mer jämlik, mer blandad riktning och inte ens en blind kossa kan säga att Söder gör det.
Flytta då, för fan, säger någon. Precis och det är vad som kommer att ske.Vi kommer att flytta för vem fan orkar med den här imbecilla gentrifieringen. Jag var med om att bygga upp den här stadsdelen till något häftigt. Vi var många som gjorde det och när jag ser mina gamla kompisar sitta på en krog och se ut som en slags outcast, trots att dom inte är det, utan att det beror på att det flyttat in en ny generation med snobbar som gör allt för att se ut, så ger jag upp.
Det finns en tid för allt. Söder har i princip dött. Jag har några fantastiska vänner kvar och jag är så lycklig över dom, men energin i stadsdelen, det här med den sk Söderandan, har blåst iväg rejält söderut. Så enkelt är det och därifrån får man ta sina beslut.
Nog om det. Det är varmt och eftersom jag kommer från Grekland så slår det mig hur olika värmen är. I Grekland, på vår ö, finns det oftast ett stråk av friskhet i vinden och husen har en naturlig svalka. I Stockholm är värmen utan lösning, husen är inte gjorda för värmen och stråket med den friska sältan finns inte. Det är svårt för många, för mig med, faktiskt.Man håller sig undan på dagen.
Bengt Björkbom, har gjort sitt sista Plank i Gnesta. Jag skickar en blomma till honom för allt han gjort. Jag har ställt ut någon gång, tror det är två, eller tre, och det har alltid varit en fin upplevelse, men jag har också många gånger tänkt på varför det är så svårt att engagera unga tjejer i dessa utställningar? Det är ju liksom ett öppet forum, men kvinnorna dyker sällan upp. Nu får riktiga stjärnor som Malin Jockumsen och någon till bära kvinnornas mantel. Det borde vara fler.
Nu kommer Planket i Sthlm, där är det ofta hög klass på bilderna och man får väl tacka entusiasterna i förväg o hoppas på bra väder den helgen. All the best, som man säger.
