Söndag i Stockholm

Ugglan står kvar nere i Naxos och funderar på livet. Gillar ugglan, den första jag ser då jag vaknar på morgonen. Vaknar i Stockholm, ingen bra start på hemresan. Inbrott på kollonistugan, bara vandalisering. Typiskt jävla ungt slöddergäng, ungefär samma typ av nötter som jag en gång såg under Skanstullsbron som på några minuter sprang genom hela parkeringen och slog sönder så många bilfönster som möjligt. Jävla töntar, tacka vet jag pundare som den typen som tog sig in i vintras, städade efter sig, lämnade ett meddelande och bad om ursäkt men hon orkade inte sova ute mer. Sånt värker i ens hjärta.

Går till Skrapan för att jobba, dörrarna har gått i baklås,  ingen kommer in, går på ett fik i närheten, beställer en espressomacciato, och får en cappochino eller vad fan det är,,,hur fan vore det om man lärde sig jobbet innan man ställer sig o gör kaffe,,skit samma, läser Åsa Mobergs bok som jag hade  stora förväntningar på, men efter hundra sega sidor, som dessutom påminner väldigt mycket om en annan bok hon skrivit, så känner jag mig lite besviken. Hon levde ju med Tor Ivan Odulf, Strömholms kompis, men deras relation verkade ju inte var så speciellt bra under den här tiden då de bodde i Vita Bergen.

Nåja , solen skiner dock och det här jävla kaffet ska väl gå ner. På den politiska sidan så verkar ju Trump helt ha gått bananas, dags att spärra in fanskapet och här i Sverige har ju Moderaterna äntligen blivit samma sketna moderater som de alltid har varit. Ni vet, de bara står för skit och elände och historiskt sett vet vi ju vad de har i påsen. I princip har de varit emot alla förbättringar för vanligt folk, typ kvinnlig rösträtt osv,,,Jag uppskattar att de har trätt fram  och visar sina rätta, sketna feja.

Nog om det, I am back, nu satan blir det inte många lugna stunder.