I helgen hälsade jag på Lars Dareberg i Norrköping. Jag visste inte då att han lagt ner sin blogg. Hade jag vetat det hade jag tackat honom för allt fint han skrivit och allt jävla arbete han lagt ner. Han har varit en av de lysande fyrarna. Han och jag startade skriva blogg samtidigt och vi har skrivit som några jävla illrar. Han har ju beskrivit hur fotojournalistiken mer eller mindre monterats ner i Sverige och jag har skrivit om det jag upplever på min front. Vi har både haft mer eller mindre 2 millioner läsare under dessa tio år vi hållit på.
Lars, jag kan bara buga och tacka. Det har alltid varit en ära att läsa dina hederliga, ärliga texter. Lev väl, varma hälsningar.
Micke
