En bakgård och en några lakan

Maria prästgårdsgata på 80-talet. Jag var ofta på den här gården. Det fanns ett skivbolag i gårdshuset och min dotters mamma hängde tvätt på bakgården. Jag tänker på sång då jag tar en morgonvandring i Vita Bergen.

Jag är nog inte ensam men jag förstår inte den här tiden. Det är som allt sunt förnuft runnit ut i havet och alla onda mänskliga sidor exploderat. Jag längtar bara efter att få sitta ner, se en människa i ögonen och känna att livet är vackert, människan god och framtiden ljus.