Söndag, höst, måndag, sommar, tisdag.....
Vad är då vitsen att jag också gör det? Kanske gör jag det bättre, men lika gärna så kan någon annan göra det bättre, så det känns ganska meningslöst att längre hålla på med det dokumentära. Dessutom berättar texten om det dokumentära mycket bättre än bilderna. Eller filmen. Ska man hålla på med det dokumentära så krävs det något bakom ryggen, någon som skriver och någon som publicerar. Det är ett JOBB och man kan inte jobba gratis.
Jag har länge funderat på att plåta i färg som Miro, helt fritt, helt utan krav, bara som flödande färg. Det är något som tilltalar mig, att göra tavlor, konst, det kan ingen härma och då behöver man inte heller känna sig som en i den där flocken av mobiltelefoner.
Den andra aspekten med det dokumentära är att ingen längre kan skilja på bra och dålig fotografi. Vilken sajt som helst, en resesajt eller ngt annat, det är samma sak, mat, katter och tjusiga naturbilder som kameran skruvat ihop, men så plötsligt plockar någon upp bilder som kanske är 50 år gamla, svartvita, som en riktig fotograf någon gång stått och tagit med en storformatare, eller en Bresson från 30-talet o det är helt supertydligt. De gamla bilderna beskriver livet o samhället, de nya, något väldigt privat, det finns ingen utblick, ingen beskrivning i bilderna oftast. Det är skillnaden o därför finns det heller inget att hämta för den dokumentära fotografin om ingen betalar för att den ska tas.
