En sköldpadda reser sin väg

En sköldpadda som fått skallen inslagen av någon djurhatare får ligga på sjukhus ett tag på Naxos, sedan kommer dagen då vi träffs på stranden för att se då den glider tillbaka ner i havet och på vägen ut följs den av några dykare. Det var en stark upplevelse, rörande på något vis. Vilda djur är magiska.

Följer den svenska fotoscenen. Det är svårt att jubla, faktiskt. Först lägger Ralf ner, sedan Mindepartementet. Fotografiska bara växer och växer och växer, växandet verkar vara huvudsaken. Moderna verkar återigen gå ner på lagret och plocka fram något som man kallar nydanande. Det finns knappt ett enda förlag längre som ger ut fotoböcker, såvida du inte helt ska förnedra dig och betala utgivningen själv. Vem skriver om fotografi? Gabrielsson och någon till.

På något vis kom jag att tänka på då Kurt Bergengren skrev hela tiden, eller Peder Alton, som jag sällan höll med, men han skrev, eller Klas Östergren eller Anders Paulrud, den fine journalisten på Aftonbladet, som alltid skrev om fotografi, som dessutom var en mycket bra romanförfattare.

Nu läggs hela ansvaret över på fotograferna själva och lindrigt och ärligt talat, det funkar ju jävligt dåligt. Det är bara att följa någon tråd på någon fotosajt, så har man fått nog. Är det verkligen så att man ska måste befinna sig på utländska sajter hela tiden för att läsa något vettigt om fotografi.

Skit samma, jag håller på med sköldpaddor och längtar efter att få läsa Åsa Mobergs nya bok.