Koudelkas korsning
Koudelka tog en gång en bild i en korsning. Inget mer, en korsning, en väg, asfalt. Den var magnifik. Han visade korsningen som en möjlighet, åt alla håll, ingen begränsning. Det var en tekniskt laddad bild, han hade dragit lite i kontrasten, på den tiden, i mörkrummet. Ni vet alla möjligheter man hade, varmare framkallare, snabbare agitering, hårdare papper, hela konceptet.
Jag kan se de gamle mästerkopisten i Magnums mörkrum göra printen. Han skrockar lite och rätar till glasögonen och så ser han till att bilden agiteras ganska hårt och snabbt. Två minuter, inte en sekund till, agitering hela tiden. Han doppar fingrarna i varmvatten och låter dom glöda lite i kanterna så bilden stänger sig.
Sedan ligger den där, i den där tidningen på Götgatsbacken, på fiket där man säljer tidningar. Jag behöver bara öppna tdningen så vet jag att det är Mr Joseph Koudelka som tagit den. Hela ansatsen, svärtan, skärpan. Jag minns hans utställning på Nordiska, shit, vilka printar. Ruggiga, ruggigt bra. På samma gång hängde Sune Jonsson i huset, hade utställning en våning ner. Jag träffade Sune Jonsson där. Han sa inte så mycket, berättade att han och Koudleka plåtat den ryska invasionen i Prag samtidigt, att han fanns på en av Koudelkas bilder.
En korsning, en möjlighet. Stillbild, bild som behöver tid. Ibland då jag bläddrar i mina bilder kan jag känna kraften i dom. Det handlar om ett liv, möjligheter, vikten av att söka möjligheterna. Det kan vara kärlek också, men det ska vi snacka lite om. Kärlek är inget förbannat begrepp, det är en känsla, ytterst personlig.
En väg, en korsning, en print som är vass som en slaktarniv. På kvällen käkar vi middag med Joseph.Jag frågar hur han äter på sina långa vandringar genom europa, han har ju inga pengar.
Han åter inte så mycket, säger han, fast den kvällen åt han som bara den. Vi satt på femte våningen på Krukmakargatan, i ett hus som jag en gång hade ockuperat, gjort böcker om. Nu satt vi där och åt. Det var en fin kväll med vännerna, med möjligheterna inom räckhåll och allt detta kommer upp då jag gör en bild från min gård, en bild med de ännu varma stenarna trots att natten kommit och det är becksvart ute
