Kondomen
Blogg
Ofta känns livet som om man hade en kondom trädd över huvudet. Man ser, men man kommer inte åt livet. Det skarpa, det som känns.
Jag är en arbetarklasskille som klassvandrat. En gång i tiden var min dröm ett rum med alla dessa böcker, väggen skulle vara fylld med böcker från golv till tak. Det var ett bevis på att man läst och tagit in. En gång i tiden hade jag den där väggen med böcker, från golv till tak, men en natt så lossnade bokhyllan från väggen och alla böckerna föll ner på golvet och bokhyllan också.
Kan det vara mer tydligt. Jag kommer alltid att vara den här arbetarklasskillen längst inne i själen. Idag känner jag precis tvärtom. Det är för mycket kondomer i livet. Alla dessa trådar på Facebook som börjar bra och leder till strunt är som kondomer, de tar bort sikten, det tar bort skärpan. Idag känner jag för den totala enkelheten. Några böcker, några skjortor, allt för att komma åt skärpan.
Det känns som om man vill krossa något, få bort kondomen. Mycket mer det än att uppleva tillfredsställelse, hellre kamp än frid. Inser ju väldigt tydligt att frid kommer aldrig att infinna sig någon längre tid. Frid kommer efter kamp och efter frid kommer mer kamp. Det är livets viktigaste beståndsdel. Idag lever vi i en tid där det känns nästan omöjligt att komma åt något konkret. Nordea, Polischefen, vinster i välfärden, det snurrar på sociala medier och det fortsätter att snurra och kondomen blir allt fetare. Det är som med nassarna. Om de ska fortsätta "demonstrera" dvs skrämma skiten ur folk så borde ju den logiska utvecklingen vara att man gick dit och spöa skiten ur dom, men det fortsätter att snurra på moderna medier och kondomen blir allt blankare.
Det är som livet måste plockas ner i sina ursprungliga, viktigaste delar, sex, kamratskap, kärlek och bra arbete/hobby. Det enda som ger ren tillfredsställese är det fysiska, huden, maten, snacket, blicken,,,
Inom fotografin verkar det vara konsensus. Alla är kamrater och vänner, för lite utvecklande motsättningar enligt mig. Det är motsättningarna som skakar om en och utvecklar en. Med respekt och vänlighet, men motsättningarna är viktigare än konsensus. Att alla tycker samma blir bara en tråkig gröt, en kondom över huvudet. Svensk fotografi har många goda sidor, men lider verkligen av konsensus, att ingen säger sin ärliga mening. Jag vet att man inte ska göra det, skadar en mest själv, men det blir ju ganska tråkigt om man vet att folk tycker en sak och säger en annan, eller som är det vanligaste, inte säger något. Det blir en slags kondom av det också.
