Vad händer?
På något vis börjar jag bli mer inspirerad än på länge, samtidigt sker det saker som att jag inte längre bryr mig om mina bilder. När jag knäpper mina kort så spar jag dom inte ens längre, kastar i princip direkt 99,9 procent. Tycker helt enkelt att det är för dåligt.
Det handlar väl om att jag inte har något sikte just nu, inte någon mening med det jag gör och då blir det meningslöst. Jag gick igenom mitt Instagramkonto igår, har väl fått ihop 725 följare eller något sådant, ganska bra, men då jag kollar vad som gillas, så är det ofta de bästa bilderna, men lika ofta, de totalt meningslösa, gulliga korten.
Gillandet är alltså ingen större mätare av kvalitet men å andra sidan, vill du ha publik, så måste du närma dig någon av dessa parametrar. Jag menar, vad är det för vits med att göra kort om ingen ids kolla på, eller ens förstår?
Ja, det är mycket med det här. I alla fall så plåtar jag nu helt osorterat, när jag plåtar och kanske kan några kort smita in i en box med bra bilder och få ligga till sig där, som stödbilder i några korta bloggtexter. Det är ungefär på den nivån det är.
Vad är kontentan av det här då? Att det inte fungerar att ströplåta, man måste redan från början ha en tanke och en idé om vad det ska bli, varför man knäpper sina bilder, börja bygga något med bild efter bild eftersom jag är helt för att göra böcker och då handlar det inte bara om en bild, utan många bilder. Ett medvetet tänk.
Läser om polarn Halvars resa i Vietnam, korta nedslag med bild och text. Sådant blir riktigt bra. Mer av det, tack.