Jean Hermansson och bilden
Det är 1990, min dotter Maja och jag i min lägenhet på Maria skolgata. Puffen jag sitter på är en släktklenod som inte finns längre. Bakom mig sitter en affisch som Spagettikompaniet gjorde på en bild som jag tog då jag turnerade med Johnny och Jimmie. Affischen hängde utanför krogen på Birgerjarlsgatan och en dag då jag såg den, så gick jag in och frågade om jag kunde få en affisch. De trodde mig inte riktigt men jag fick en affisch på nåder.
Den kom att hänga i hallen.
Jag bodde i en underbar lägenhet, en tvåa med trägolv och kakelung. Tyckte mycket, mycket om den. Vi stred som galningar för att bevara den från renovering, vilket givetvis inte gick eftersom Hyresnämnden i princip helt är köpta av dom som äger husen. Efter renoveringen flyttade jag ganska snabbt, det blev för dyrt för mig, hamnade i en sexrummare och sedan i en underbar två på Erstagatan
som sedan också renoverades och blev tokdyr, vilket ledde till att jag fick flytta igen.
Jag har hår på skallen här och det var under den här tiden jag gjorde Stockholm blues. Den som är intresserad kan kolla på U-tube och se filmen som är i två delar. Mycket bra film, tycker jag.
Idag är Maja snart 29, men jag kan fortfarande minnas hur det kändes att sitta med henne i knät och trä på kläderna då vi skulle gå till dagis eller ut och leka i parken. Det var en alldeles fantastisk känsla av kärlek och värme och Jean Hermansson, som inte finns med oss längre, tog den underbara bilden som kom att betyda så mycket för mig.
