onsdag 27 november 2013

Luktare


Min ogifta fru är en luktare. Så fort hon kommer någonstans så luktar hon sig fram och ofta låter det så här: Luktar avlopp här, eller tröjan luktar surt.
Förra gången jag hade med en luktare att göra var då jag i början av sjuttiotalet var färgkopist på ett proffslabb för färgbilder. Där hade vi en chefsluktare. En som luktade på allt. Vad han än tog i så luktade han. Kanske var han född till spårhund men fått fel gener på vägen?

I alla fall. Världen är full av olika typer. Luktare är en sort att håll koll på.