fredag 29 november 2013

Livet...


Det är mycket snack nu. Många försvarar alla är fotografer. Det är helt okej, men vad är det de försvarar? Att det är ett medelmåttigt program för alla som vill se ett lite kul program om fotografi? Personligen fattar jag inte hur de kan ta så dåliga bilder. R stod på ett flak och plåta, jag såg massor med bra bilder att ta, men inte fick han någon bild.  Andra har reagerat på att han plåtade sin dotter, klädde av henne en del. Jag har också en dotter, men jag skulle inte plåta henne så, inte så opersonligt och konstigt. Hela upplägget kändes jävligt trött.

Som sagt, det som ändå slår mig mest och som jag har varit inne på förr, med Fotosidan, Instagram osv, och det är att man bejakar det medelmåttiga, eller rent ut sagt, dåliga, hela tiden. Varför lägger man inte krut på det riktigt bra. Det finns de som tror att fotografin blir bättre av att alla har en kamera, tar bilder på allt.

Tänker man på samma sätt med skrivna böcker? Att om alla får en dator, eller alla skriver dagbok, får vi intressanta författare och bra böcker. Jag tror att konsten föds hos en del, som har ett fruktansvärt starkt uttrycksbehov, som måste uttrycka sig och inom fotografin tror jag då att man ska gå direkt till de bästa källorna, de bästa böckerna. Om man stannar vid att läsa Fotosidan, eller se på alla fotografer, kommer man snabbt att sluta utvecklas, i princip gå baklänges. Det är vad jag tror och det har inget med elitism att göra. Det handlar bara om att jag tror på att ta sig själv på allvar, arbeta stenhårt, kämpa för sin sak och ge fan i det unkna, medelmåttiga och rent ut sagt, skitdåliga.