Som inget har hänt

Idag lyste solen lite och man började plötsligt kolla på hur damerna ser ut. Det verkar hänga ihop med solen att hormonerna vaknar. I morgon blir det lite skidåkning igen och här står Sofia och showar på Naxos Cafe och är på bra humör.

Jag ska ta och åka ner snart och längtar som fan, plötsligt slår det till, liksom. Det är ju solen, så klart.

Annars är det mycket babbel just nu. Jag vet inte vad som är på tapeten men jag vet ju tex att en enkel etta på 30 kvm i andra hand hyr man ut här på gatan för 12 lakan. Det är fan kriminellt.

Annars finns det väl bara ett parti att rösta på och de är ungefär som sossarna var för tjugo år sedan, restan har ju dragit ner i högerträsket. Är det inte ofattbart att trots det står svart på vitt att klassklyftorna ökar hela tiden, så görs inget. Alla vet ju att ett samhälle med stora klassklyftor aldrig blir harmoniskt. Annars är ju den stora grejen att Karolinska, nya delen, ska liksom stänga för att byta dataprylar, till ungefär samma som man redan har, vilket troligen leder till nytt kaos igen. Hela det där haket är ju rena katastrofen och i Norrland får brudarna föda i taxi för man har inte råd med sjukhus. Snacka om klassklyftor.