måndag 19 februari 2018

Jag fattar ingenting


Läser tidningen, om den här konflikten om ett namn i filmen The square. Jag läser artikeln två gånger och kan inte ens fatta vad den handlar om. Konstigt va? Känns sånt viktigt?  Nej, enbart löjligt om ni frågar mig.

Det finns altid något slags bäst före datum då det gäller konst. Man kan inte hålla på och ta bilder som  jag gör hela tiden. Det mattas ut och man kan inte byta form heller, sånt funkar inte heller och till slut är man tillbaka i sin egen stil för det är den enda stil som kan leda till att man överlever ekonomiskt.

För mig är det jag sysslar med en lek, men en lek som måste betala sig. Jag måste dra in pengar, hela tiden och eftersom jag inte heller har någon pension så är det ett livslångt förfarande.

Jag kollar på Insta, slog in Ernst Haas, ja nog fanns han där. Men jag kollade på de fotografiska trender som pågår i Sverige. Egentligen är det lite lika. Det finns ett gäng som plåtar så mörkt så man kan inte se vad bilderna föreställer. För tio år sedan skulle man ha sagt att det var åt helvete felexponerat, men nu tror vissa att det fungerar. De kommer nog att bli besvikna. Sedan är et gänget som plåtar övergivna hus, ruckel, slitna fasader. Det gänget verkar aldrig ta slut, det kommer nya varje generation, sedan kommer ett gäng kvinnor som alla plåtar jättevackert, men jag fattar aldrig vad de vill säga, det mumlas så oklart hela tiden, trots att det finns en enorm potential, o så finns det rockfotograferna och alla andra, blev lite trött här, orkar inte skriva mer, ,,,ja, vi får kalla den här bloggen den tröttes blogg, han som inte orkade formulera sig mer,,,