Läser tidningen. DN, Bengt Ohlsson är inne på något som legat i luften länge. Ett slags åsiktsförtryck som inte är åsiktsförtryck, men mer en känsla i luften att man måste uttrycka sig exakt så som det ska uttryckas annars går det inte hem. Annars blir det bedömt efter en annan måttstock, en negativ måttstock.
Det skapar en rädsla och rädslan yttrar sig enkelt genom att man håller käften. Det inte ens idé att uttrycka något eftersom det spelar ingen roll vad man säger, det handlar mest om att det ska eller måste sägas på rätt sätt, annars accepteras det inte. Det är en sak, den andra är att man säger inte ens vad man tycker för man blir fiender med sina vänner.
Det finns många sådana punkter, där minsta avvikelse från den norm som sociala medier spelar upp, gör dig till fiende, trots att du på de flesta sätt är vän av rörelsen. Några sådana punkter är invandringen. "meetoo", jämlikheten osv,,,egentligen är inte det möjligt längre att diskutera sakerna för de som talar hamnar direkt i olika läger och det är helt och håller de sociala mediernas uppbyggnad som leder till det. Om två människor sitter mitt emot varandra så kan man komma långt, i de sociala medierna går det i princip inte att snacka om någonting, det är ett slags goddag yxskaftsdiskussioner.
Vad kan man lära sig av det? Träffa folk i levande livet och lyssna, ta in och fundera.
Den vita snön faller mjukt och på Naxos växer det gröna gräset. Jag skriver på en bok som är något annat än allt annat jag gjort. Jag får förfrågningar om att ställa ut, men jag orkar inte ställa ut typ sex bilder på andra sidan landet och inte få fem öre för jobbet. Jag är ingen sådan entusiast längre.
Jag blev intervjuad för en grej och jag kan snabbt konstatera att jag inte är någon fotograf av den gängse sorten. Jag har en kamera till att berätta historier med. Jag har också konstaterat att jag har noll och då menar jag nollkommanoll intresse av kameror, objektiv, datorer, osv,,,jag vet hur en bra kamera fungerar, det räcker och har jag en så kan jag omöjligt diskutera brännvidder, filer osv,,,däremot kan jag lyssna till en bra historia.
Idag hörde jag den här. En polare hade en polare som hade lite taskigt med ståndet och hade skaffat viagra och skulle komma till skott. Han sa åt frun att vara beredd, gick in och svalde pillret, sedan väntade den läckra frun i bingen, men vår vän somnar bara rakt av i hennes famn. Han hade tagit fel piller och tagit ett sömnpiller.
Det är förvisso en usel historia men om man betänker, läser mellan raderna, så förstår man hur mycket liv och känsla en sådan historia innehåller till skillnad från att snacka om raw, Jpg eller objektiv. Jag tror het enkelt världen mår bättre av sargade, roliga historier istället för att syssla med det tekniska,,,
Eller har jag fel....
